Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VESTERMANS TIMOTEJ.»
»Hör du, Blom! Du kan gärna vänta här i porten ett
tag, medan jag går opp och får de sista pengarna tör
timotejen, så följer jag me’ dej hem sen i eftermiddag.»
»Har du inte fått pengarna än?» fragte jag och tyckte
att det var lite underligt.
»Nej, det är hundra riksdaler kvar, som jag ska få åf
en grosshandlare, som har kontore’ här en trappa opp!»
sa han; »men det ska inte töfva länge förrän det ä’
klarerdt!»
»Ja, di där andra stannar fäll nere di med?» frågte
jag, för jag var lite olugn förståss.
»Nej, di får Iof och opp me’ och skrifva på som vitt-
nen, för annars får jag inte pengarna, begriper du. Di
har såna underliga ordningar för sej här i stan, som
du vet.»
»Ja, det visste nog jag, förståss, och så tänkte jag
då, att det kunne fäll inte vara nå’n fara te vänta, när
di i’alla fall skulle utföre igen, och så stante jag då inne
i porten och di gick opp alla tri, och glada va’ di och
skratta gjorde di så det gråna i farstun där jag stod. Och
mycket folk gick det förbi, så inte hade jag precist lång-
samt, där jag stod, för den ena va’ då galnare utstyrd än
den andra, och di hade sej och skapa sej på alla de vis.
»Men länge drog - de ut, och te slute’ blef jag arg
och gick opp för te ge mig åf in på kontore’; men aldri
i mitt Iif har jag då blifvi så flat som jag då blef. För
herrn kan tänka sig, att när jag kom opp för trappa, så
var där en stor port ut åt en annan gata, och vackert
fanns där och inte någe kontor, utan det stog ’skräddare’
på dörra, och när Jag i alla fall öppna dörra och frågte
en karl, som satt på ett bol, om inte Vesterman var där,
så börja den på och skälla ner mej och sa att han skulle
skicka efter polisen.
»Och då märkte jag förståss, att di hade lura’ mej,
och sint blef jag, det kan väl ingen undra på, och jag
gick bums tebaks te garnbon igen, och så in te krydd-
krämarn och bus bas ner te hamnen, där öka låg, och så
hissa vi på och gaf oss åf, för nu hade vind gått öfver
på söder, så vi hade skapligt te ta oss ut, och jag sa då,
att för min del skulle Vesterman få ligga kvar i stan te
det växte mossa på’n, inte skulle jag lägga mig i hans
affärder, det kunne han skratta åt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
