Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»VESTERMANS TIMOTEJ. » 85
om’et, du som kanske gör på samma sätt en ann’ gång
när du far te stan!»
»Nej, hör du, Karin,» sa jag, »gå du och lägg dej! Kär
gjorde jag någe tocke sist, du?»
o
_ »K, en ä’ fäll aldrig för gammal te bli krokig!» svarte
Karin; »och ä’ det na’n som ska säga ’na det, så ä’ det
fäll jag och inte du!»
»Ja, och det tyckte jag var då reson i, förståss, för
kvinnfolka förstår sig allti’ häst på hvarann, när det ä’
frågan om te hunsa om karlarna, och så gick jag och la’
mej, och när jag väl kummi’ ner under täcke, så börja’
jag och grunda på om jag inte borde hålli’ truten för
Karin me’; men så tänkte jag: det angår mej inte, och
den illa gör, han illa far, tänkte jag, och så somna’ jag
te sista beslute’, för jag var trött, ska herrn begripa, så
som jag hade sitta och kanka fram och tebaks från stan
och inte vari’ ur klädtrasorna på två dygn, och det gjorde
att jag sof mig en styf snarkare ända fram te elfvatiden
dan därpå.
»Men hur de va’ så vakna jag i alla fall, för sola
stack mej rätt i syna genom fönstre’, och när jag hade
ligga en stund och fundera, så ropa’ jag på Karin och
fragte, om hon hade någe’ kaffe te ge mej, och då svarte
Maja, flickungen, som satt borta ve bole och läste läxan i
lillkatkesen :
»Kaffe står på, men mor har furi te stan, hon!»
»Hvad i svepingen säjer du, jänta?» skrek jag och for
opp ur sängen, söm di skulle ha rännt en syl i mej; »har
ho’ furi testan?»
»Ja, hon och moster Lina gaf sej åf i notöka så där
ve sjutiden i måros!» svarte jäntan och begynte på te hälla
opp kaffeskvätten.
»Men den som inte hade abbetit på kaffe, det va’ jag
det utan jag vet inte hur fort jag kom i boxerna och
sticktröja, men nere ve hryggan va’ jag som enpinal, och
dar stod Magnus och klådde sig i hufve’ och titta ut åt
sjön, och notöka ho’ var borta, ho’.
»Kor di ensamma?» frågte jag det förstajag kom ner,
‘dr nu såg jag att det var sant som jänta hade sagt.
»Nä-ej, di tog Johan med sig,» svarte Magnus, »och så
hade di några filbyttor och ett par tjog ägg.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
