Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94 I BACKSTUGAN.
långsam, betänksam och from, men bestämd och punktlig
som ett urverk. Han var känd i hela trakten under
namnet »snickarn»; att han hette Elias, visste endast de,
som kände honom närmare, och att tillnamnet var Söder-
berg, visste egentligen endast presten och klockaren. Helst
ville han höra sig kallas Elias, ty det kallade gumman
honom för, och om någon gång en vilsekommen sommar-
gäst fallit på det orådet att kalla honom Söderberg, sedan
han fått veta namnet af kyrkoherden, så betraktade Elias
alltid den syndaren med ett misstroende, som ingenting
kunde utrota.
Gumman hette Johanna och var mindre och kanske
också litet trindare än gubben. Hon var lika liflig som
han var långsam, lika rask och katig, som han var säflig
och from; men så kär i sin gamle Elias, att det var en
fröjd att se hur hon pysslade och ställde omkring och för
honom på det bästa sätt hon visste och såg på honom så
kärleksfullt och ömt, som om han varit en riktig liten
guds ängel, i stället för att han nu var en lång, mager
och ingenting mindre än vacker karl, som lunkade fram
med tunga, klampande steg på sin gång genom lifvet och
på landsvägen mellan gårdarna och hemmet.
Men Johanna visste nog, hon, hur bra hennes Elias
verkligen var. Aldrig drack han, aldrig latades han,
aldrig höll han väsen; hade han intet göra ute, så tog
han sig alltid för något inne; var det ondt om arbete
nästgårds, som det ofta nog är om vintern ute i skär-
gården, så tog han yxan på axeln och gaf sig ut att
hugga famnved åt bönderna längre bort på öarna. Det
var ett styft göra för en sextioåring, men det hindrade
inte att Elias högg lika tappert som de, hvilka inte hade
hälften så många år på nacken som han. Var det inte
alltför långt bort, så kom Johanna till honom i skogen
med mat eller kaffe, så att han åtminstone en gång om
dagen skulle fa något ^varmt i kroppen. Och var han
längre borta, antingen pa öarna eller till och med på fast-
landet, som hände någon gång, så kom han alltid hem
på lördagskvällen eller söndags morgon, för att se efter
hur gumman hans hade det, laga att hon hade ved klufven,
vak huggen nere vid strand och torrvedpinnar späntade
eller väg skottad ned till boden och källaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
