Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» Ensam.»
var slut med sommarlifvet där långt ute biand
kobbarna och skären. De sista stockholmsborna hade
längesen packat in, och det var tyst och stilla igen ute
på öarna rundtomkring. På de stora, där jordbruket ut-
gjorde hufvudnäringen och fisket endast var en bisak,
kunde nu gubbarne sprida ut »gull»pråmarnas vidtsporda
välsignelser, utan att hyresgästerna behöfde rynka sina
fina näsor och gå och grumsa om att hyrorna borde sättas
ner, och gummorna hade uppsjö på samtalsämnen vid
kafferepen under de mörka söndagskvällarna, när de till-
sammans nagelforo stadsfrumtimmernas toiletter och stads-
herrarnes både yttre och inre människor, lefnadssätt och
tidsfördrif.
Ute i ytterskären, på småholmarna, hade det hårda
höst- och vinterlifvet börjat på fullt allvar. De sista sjö-
fåglarna hade gifvit sig af och man hade hört deras gälla
afskedsrop under de kalla och disiga morgnarna, då tjockan
låg blytung öfver de gråa vattnen och sälen bölade och
spådde oväder ute på grunden i de landlösa fjärdarna.
Det hände nog också, att han kom in i de mindre, och
då hälsades han som en välkommen gäst, därför att han
körde strömmingen framför sig och det blef stor fångst
af på skötarna, som hade legat och drifvit tomma halfva
hösten.
Då blef det friskt Iif i kojorna därute; kaffepannan
stod på spiseln dagen i ända och natten ut, och »gaskade»
med litet starkt gjorde man också emellanåt, när det blef
för kallt om fingrarna då redskapen skulle hyfvas upp eller
när den ostliga vinden dref in täta regnskurar från sjön,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
