Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNÖHINDER.
knappt hunnit mota bort från ett ställe, förrän han tvärt är
framme och ställer till en ännu värre oreda på ett annat.
Per hade visserligen med goda ord och löften om
traktering skaffat sig tillfälligt biträde af ett par drängar
i grannskapet; men när de sista gången på förnatten
voro inne i stugan och fingo sig en kopp varmt kaffe med
en »kask» i, så ref han sig ändå betänksammare än van-
ligt bakom örat och sade åt Stina, som envisades att linda
sin yllehalsduk om halsen på honom :
»Det ä’ inte mänskligt ute, du Stina! Du ska få si
att det blir någe spektakel!»
»Yr det lika rasande då?» frågade Stina.
»TJsch ja! Hu är det rent rasvillare än förut! Du
ska få si att nattåge inte kan ta sig fram.»
»Hå, så måtto di väl stanna ve’ stasjon då och låta
bli te försöka komma förbi här, där det ä’ som värst pa
hela linjen,» menade Stina, medan hon drog till halsduken,
så hon var färdig att strypa sin Per utaf pur välmening.
»Jaja, men du ska veta att ä det nan van,^sa lar
allt konduktörn laga så att di kommer fram också! Ja,
ajös med dej nu, Stina! Hu ska vi ner och ta i igen
borta ve’ vägöfvergången, för där packar di sej riktigt
ovåligt, snödrifvorna.»
»Jag kommer efter, jag, bara jag får släcka åf i spi-
seln!» förklarade Stina bestämdt.
»Du kan gärna stanna inne, tycker jag! Hu sen vi
fått lite varmt och starkt i oss, så reder vi oss nog!»
menade Per Larson. . ...
»Ja, i det hära hundvädre ä’ det inte godt för kvinn-
folk te ta sej fram!» inföll nu en af drängarne, som tyckte
att han borde tacka för kaffet genom att visa litet omsorg
för mor i huset.
»Asch skräp!» svarade Stina skrattande; »smälter inte
I så smälter väl inte jag!»
»Ja-a, men du kan gärna stanna inne!» sade Per
ännu en gång, i det han gaf sig af emot dörren.
Stina svarade ingenting på den saken, utan gick fram
till spiseln för att släcka af elden, just i detsamma som
karlarne öppnade dörren för att gå ut. Men da tyoiß
stormen att det var ett ypperligt tillfälle att göra en på-
hälsning inne i banvaktarstugan, och gjorde därtor ett
dubbelanfall både genom skorstenen och - dörren, sa att
131
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
