Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132 SNÖHINDER.
rök och eld rusade fram ur den ena, medan en hel flock
af yrande trindsnö dansade in genom den andra och lade
sig genast i ett långt, hvitt streck utåt golfvet.
»Jesses da, tocke väder!» ropade Stina, både förargad
och skrämd, hvarefter hon, nästan blind af röken, tog en
skopa vatten ur det bredvid spiseln stående ämbaret och
kastade den pa elden, hvarpå hon fick sig en ny laddning
rök direkt i ansiktet, så att hon, hostande och nysande på
en gång, hirrade baklänges ända fram till bänken vid bor-
det och föll ned alldeles yr i hufvudet.
Men när hon sansat sig litet, märkte hon att hon i
brådskan slagit vattnet på sidan om elden, som af luft-
draget från skorstenen flammade upp högre än förut och
tycktes liksom fräsa af glädje öfver att kunna uppsluka
de små trindsnökornen som ramlade ned genom rökfånget,
isär htina sag den klara lagan, som lyste upp hela stugan,
alldeles som om den varit full med tända julljus, ändrade
hon tankar och, praktisk som hon var, började hon fun-
dera pa om det inte i stället vore skäl i att hålla elden
vid ^makt, i fall det skulle hända, som Per förutspått, att
nattåget inte kunde komma fram. Det kunde ju hända
att det fastnade, och om där funnes resande med — och
det gör det ju alltid — så skulle man ju möjligen kunna
tjäna sig en slant, om man hade litet näsvärme att bjuda
dem på. J
Men, skulle hon hålla elden vid makt — ja, då var
det heller inte värdt att tänka på någon snöskottnings-
bjälp åt Per; för att gå ut ifrån elden i en sådan storm
det tordes hon rakt inte. Det kunde ju hända att blåsten
svepte till ett tag igen genom skorstenen och kastade
nagot glödande kol, eller kanske till och med en hol
rykande brand ut på golfvet, och de kunde ju rent af
mista bade stugan och allt hvad de ägde och hade på det
visot. JNoj, ^det gick inte an — och när nu Per i alla
fall hade tva stycken^ till hjälp, så kunde de väl reda sig
utan henne, men ga utanför dörren o.ch titta efter, om
inte yrvädret saktat sig, det tyckte hon väl ändå att hon
kunde våga på. Hon ryckte till sig sin gamla ylleschal,
som låg på sängen borta i vrån mellan fönstret och ena
kortväggen, svepte den om hufvudet och bröstet och band
»amman ändarna på ryggen. Sedan hon kastat ännu en
blick på elden, som börjat fräsa och spraka ännu värre,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
