- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
138

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SNOHINDER.
honom, utan att fråga efter att ’både konduktören, loko-
motivföraren, eldaren och bromsaren sågo på, och att post-
expeditören klädd i röd nattmössa tittade ut genom fönstret
på postkupén och spände ett par sömniga ögon i henne.
»Nå, gud ske Iof att du inte blef öfverkörd, Per,» ropade
hon, »jag var så rädd, så jag trodde rakt jag skulle bli
från mig!»
»Va’ det hon det, som va’ så god som en karl?»
frågade lokomotivföraren och såg ironisk ut.
»Jo, var det så,» svarade Per Larson; »hon kan väl
vara rädd om man sin för den dein, vet jag.»
»Ja, ge dig åf nu och stå inte här och kackla,» snäste
konduktören, hvarpå han vände sig till Stina och frågade;
»hur har ni det däroppe i banvaktarstugan? Är väl full
med ungar, kan jag tro!»
»Åhå,» skrattade Stina, »vi ha inte vari gifta mer än
i två månar än.»
»Två och en half,» beriktigade Per Larson.
»Nå, då kan ni kanske ta emot folk däroppe, om de
resande vill stiga ur?» frågade konduktören.
»Ja vars,» svarade Stina hastigt; »eld har jag på
spiseln, så att om di vill så...»
»Jag ska höra med dom,» fortfor konduktören; »men
ge dig åf nu och det tvärt,» sade han i befallande ton
till Per Larson, »annars gör jag dig ansvarig för hvad
som kan inträffa.»
»Jaha, men si jag har vittnen på...»
»Det angår mig inte,» röt konduktören; »skynda på
bara!»
»Hvart ska du ta vägen!» ropade Stina förskräckt
och fattade tag i mannen.
»Jag ska försöka och kafva mig fram te nästa station,»
svarade Per Larson lugnt, i det han drog ner mössan så
djupt han kunde.
»Ja, men om —! om ...»
»Var inte rädd, du Stina! Det blir bättre när en
kommer in i skogen, och för rexten så tar jag Blomberg
me’ mig, bara jag kommer dit!»
Detta lugnade Stina. Blomberg var nästa banvakten,
och han var ändå större och starkare än Per Larson, och
det ville inte säga så litet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free