Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOHINDER.
»Ja, det förstas, det!» svarade konduktören med en
menande blick framåt gruppen; »men jag ville bara säga
det, att om herrskapet tycker det blir långsamt, så finns
det en banvaktarstuga alldeles bredvid här, och banvakten
är gift — och se, det händer att vi får Iof te släcka åf
under lokomotivet, och då blir det kanske litet svalt inne
i vagnarna —- för si det har spårat’ ur, och vi får Iof te
lyfta opp’et på spåret igen.»
»Allt bättre och bättre!» ropade den unge mannen
otaligt; »men hur tusan kan man ställa till på det sättet
och det på statens bana till på köpet.»
»Ja si, väder och vind kan ingen människa strida
emot, och inte järnvägsstyrelsen heller!» menade konduk-
tören, »det vore då obilligt begärdt!»
»Ja, det har konduktörn rätt i, Arvid!» halfhviskade
den unga frun, i det hon tittade upp på sin man.
»Och som banvakten har en ung, hygglig hustru,»
fortsatte konduktören, »så tänkte jag möjligtvis att unga
frun kunde ha lust att si hur di har’et — men annars
ber jag om ursäkt, ifall jag störde!»
Och därmed drog konduktören sig tillbaka och gick
och stängde dörren efter sig.
»0, Arvid!» sade den unga frun, i det hon klängde
sig ändå närmare upp intill honom, »tänk om de också är
nygifta !»
»Ja, men i alla fall bestämdt inte så nygifta som vi!»
svarade han i hviskande ton, i det han böjde sig ner emot
henne och kysste den krusiga hårluggen, »och så skulle
det här inträffa just nu!»
»Ja, men här ha vi det ju mycket bra!» hviskade
hon tillbaka. Och därpå tystnade de båda och han slöt
armen litet fastare om det mjuka lifvet och sänkte hufvu-
det ända litet mera, så att han skulle kunna komma åt
att kyssa de varma läpparna och inte endast den krusiga
pannluggen.
Under tiden gick konduktören vidare till nästa kupé.
I förbifarten vände han hufvudet tillbaka och såg att loko-
motivföraren och eldaren höllo på och släckte elden på
lokomotivet.
»Jo, nog blir det här muntert, alltid!» mumlade kon-
duktören för sig själf, i det han kastade om vredet på
dörrom till andraklass-vagnen, hvarpå han fortsatte i fun-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
