- Project Runeberg -  Från skärgården och fastlandet : verklighetsbilder och historier /
144

(1893) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

SNOHINDER.
Stina hade inte sagt för mycket, när hon påstod att
hon snyggat upp så mycket hon orkat, ty stugan såg
verkligen treflig ut vid det muntra skenet af brasan. Hon
hade lagt ett rent lakan på bordet till duk, tagit Iram sin
bästa rutiga ylleschal och bredt öfver sängen, flyttat fram
en gammal länstol, som stått gömd mellan sängen och
vägghörnet, och satt den midt framför elden, slängt undan
vattenämbaret i en skrubb ute i farstun och lagt ut en
alldeles ny trasmatta nere vid dörren.
»Ja, var nu så gemena och stig in!» uppmanade hon,
i det hon öppnade dörren och stannade nigande i farstun
med lyktan i hand; »och håll te godo med som det är!
Varmt ä’ det teminstingen, det kan jag kavera för!»
»Släpp mig ner, Arvid lilla!» bad unga frun, i det
hon likväl höll troget fast med bägge armarna om den
unge mannens hals; »du kan inte komma in med mig
genom dörren!»
»Kan jag inte? Det vore märkvärdigt!»
Och därmed böjde han sig ned och trädde med trium-
ferande min in i stugan, där han stannade midt på golfvet
och började sjunga med ljudlig stämma:
»I dessa fridens bygder!» —
»Arvid då!» förmanade unga frun, i det hon gjorde
sig lös och hoppade ned på golfvet, »det vore mycket
bättre att du hjälpte mig af med pälsen!»
Stina hade emellertid blåst ut ljuset och ställt lyktan
ifrån sig vid sidan af dörren, hvarpå hon gick direkt fram
till spiseln och rörde om i elden. Under tiden hörde hon
skratt och hviskningar bakom sig, och när hon efter några
ögonblick vände sig om, lågo päls och hufva och schalar
borta på sängen, och den unga frun kom emot henne med
utsträckt hand och sade vänligt och gladt på samma gång:
»God afton här inne! A, hvad här känns godt och
varmt! Och hvad här ser trefligt ut!»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:07:25 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skargfastl/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free