Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOHINDER. I45
»Jesses då Vivad hon ä’ vacker!» utbrast Stina beun-
drande och kunde inte komma sig för med att fatta den
utsträckta handen.
»Jag skulle tro det!» utropade den unge mannen
skrattande, i det han kom fram och ställde sig bredvid
den rodnande unga hustrun; »och om ni visste hvad hon
är söt sen ! »
»Ja, det kan en väl tänka sig!» fortfor Stina; »men
aldrig i lifvet kan väl ni vara gifta heller!»
»Hvarför inte det?» frågade den unge mannen, i det
han förde sin hustru fram till stolen, där hon satte sig,
sedan de likväl först makat den litet längre bort från
brasan.
»Hon sir ju rakt åf ut som en barnunge, vet jag!»
förklarade Stina.
»A, visst inte!» svarade unga frun hastigt och tog
på sig en mycket förståndig och värdig min; »jag är snart
tjugu år, skall jag säga!»
»Ja, det var en hög, det!» sade Stina skrattande;
»jag ä’ tjugusju, jag, och Per ä’ sina modiga tretti, och
vi fick vara glada, att vi kunde komma oss ihop så pass
fort, men det ä’ väl annorleds med bättre folk, kan jag
tänka! Hur länge har ni vari’ gifta då?»
»Sen i går middags!» svarade den unge äkta mannen,
i det han satte sig på länstolskarmen och slog armen om
den unga hustruns axel.
»Hej, nu spektaklar lian bara me’ mej!» ropade Stina,
allt mer och mer förvånad.
»Fråga min hustru, om ni inte tror 111ig!»
»l)et är alldeles riktigt!» sade unga frun småleende;
»i går middags gifte vi oss, och i går afton reste vi med
nattåget. »
»Stackare ni!» utbrast Stina ined uppriktigt med-
lidande; »då hade ni väl ingenstans te bo, kan jag tänka?»
Här brusto de båda nygifta ut i ett muntert gap-
skratt, hvilket ännu mera ökade Stinas förvåning- Hon
tyckte nog, att de inte sågo så värst nödställda ut; men
för hennes enkla bondförstånd var det helt och hallet
ofattligt, att någon af fri vilja kunde ge sig af hemifrån
på sin. bröllopskväll.
Fr. Hedberg. 10
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
