Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOHINDER.
»A, är löjtnanten gift?» frågade docenten och såg för-
vånad nt; »har den äran att gratulera! Och kanske rent
af ute på ’wedding trip’ i det här ovädret? Det är eget
med olikheterna här i världen!»
»livad menar docenten?»
»Jo, jag menar att ni reser för att börja lefva ... och
jag däremot... men jag ber den unga frun om förlåtelse,
man talar inte om döden, när man ser vårblommor som
nyss slagit ut!»
Med dessa ord vände han tillbaka till bordet, satte
sig på bänken och började att ur handkofferten plocka
fram en hel mängd askar och paket, som han ställde fram-
för sig på bordet.
»Hvad tror du han ämnar göra?» hviskade Emmy
hastigt till sin man.
»Han tänker förmodligen taga in!» svarade löjtnanten
försmädligt, ty han var förargad öfver blomsterspråket nyss.
»Hvad han är blek, Arvid! Han har bestämdt lung-
sot, den stackars karlen!»
»Nåja, så har han inte lefvat litet vildt heller!» ut-
brast löjtnanten oförsiktigt, och för att reparera saken
tilläde han, som det tycktes, helt afsiktslöst: »efter hvad
jag hört sägas!»
Den unga frun såg på honom litet frågande, och han
ämnade just fortsätta i samma ton, då den vid bordet sit-
tande docenten vände på hufvudet och yttrade, alldeles
som om det varit i förbigående:
»Om nu herrskapet tillåter, så kommer jag att koka
mitt kaffe här borta! En kopp starkt kaffe kan behöfvas
vid sådana här tillfällen.»
Han hade under tiden packat upp en glaspumpa på
sitt fotställ af mässing, en spritlampa och ett par bleck-
askar, och den unga frun började betrakta tillredelserna
allt mera intresserad.
»Ni ser pa mig ined en viss förvåning, tror jag!»
fortsatte han vänd till Emmy; »men när man rest så
mycket som jag, så vänjer man sig vid att vara förtänk-
sam! Jag har alltid kaffe, te och chokoladpulver med
mig — och så en tillräcklig kvantitet fin konjak 1» —här
tog han fram en öfverspunnen butelj och en liten silfver-
bägare; »den som nu bara hade litet vatten!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
