Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNÖ.HIXDER.
»Det finns visst i ranggen på bordet!» upplyste Emmy
hastigt.
»A.h ja, där står den ju! Jag tackar er förbindligast,
fru Seltner! Se, jag skall säga, jag har en gång suttit
insnöad i trettiosex timmar på Splügen och en annan gång
icke mindre än två dagar borta på Semmeringbanan, och
efter den betan har jag blifvit försiktig!»
Han hade under tiden tömt vatten i pumpan och tändt
spritlampan under don. Sedan tog han locket af den ena
bleckdosan, och en doft af det finaste malda kaffe spred
sig hastigt i stugan och började på ett mycket närgånget
sätt kittla i näsan både på löjtnanten och hans unga fru,
hvilka i sin lyckliga oförsiktighet endast tagit med några
af de vackraste bröllopsbuketterna och ett par stora påsar
konfekt.
»Gud, Arvid!» hviskade unga frun med en liflig
känsla af ånger; »att inte vi tänkte på det också!»
»Man kan väl inte tänka på allting heller!» svarade
löjtnanten; »jag tänkte bara på vår lycka, jag!»
»Kallar du det bara?» återtog Emmy med en liten
missnöjd min; »fy, hvad du är stygg!»
»Ä, du vet nog hvad jag menar!»
»Så där ja, nu kokar vattnet snart! Jag har varit
djärf nog att tänka mig, att löjtnanten och hans unga fru
skulle vilja göra mig sällskap! Kaflet skall bli godt, det
lofvar jag, och om det också är första gången jag har den
äran att iå dricka det i unga fruns sällskap, sa nog ha vi
druckit kaffe tillsammans mer än en gång förr, eller hvad
säger löjtnanten?»
»Jo, jag tror verkligen att jag påminner mig!» sva-
rade demie och kände sig en smula besvärad vid minnet
af de många punschnätterna uppe i universitetsstaden;
minnen som just inte passade i stycke med hans nya vär-
dighet af äkta man.
»Jag förmodar han talt om för er att han var en
duktig rummelkurre, när han låg i Upsala?» frågade
docenten med en blick på Emmy, innan han hällde det
malda kaffet i det bubblande och kokande vattnet. »Och
hvem har inte varit det lör resten?» fortfor han med lätt
ton; »det hör till studentlifvet! Jaja, se nu inte sa för-
skräckt ut! Han var alltid mycket förståndig och stadig,
°ch jag skulle önska att jag kunde säga detsamma om
15’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
