Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOHINDEK.
mig själf! Och sä var han stark, det är en härlig sak!
Inte en sådan sensitiva som jag!»
»Ja, det är också ett sätt, att göra sig sämre än man
ar!» utbrast löjtnanten vårdslöst; »somliga använda det
sättet. »
»Jag undrar om inte det är ärligare än att försöka
göra sig bättre?» frågade docenten liksom för sig själf
och fortsatte sedan med artig ton, i det han hällde upp
det kokande kaffet i en tämligen stor porslinskopp med
fat, som han tagit upp ur kofferten; »ja, om nu fru Sellner
behagar, så... ah! för tusan, jag har ju glömt sockret!»
Och nu började han söka efter en liten silfverask, som
han strax därpå satte fram på bordet; — »grädde finns
med, men jag för min del tycker att svart kaffe gör mera
nytta under sådana här omständigheter! Yar så artig!»
Emmy kastade en hastig, frågande blick på sin man, men
som denne just nu höll på och rullade en cigarrett, tog
hon helt beslutsamt sitt parti och gick fram till bordet,
där hon med välbehag började läppja på det varma kaffet,
som hon förtärde i små munnar, medan hon ömsom såg
på sin artige värd, ömsom på sin envist sysselsatte herre
och man.
»Det är väl inte för svagt?» frågade docenten med
orolig min.
»Nej, tvärt om! Jag tycker att det är nästan för
starkt; men det är utmärkt godt.»
»Ja, jag är litet finsmakare på kaffe, det måste jag
tillstå! Jag skall säga, när man druckit det hos araberna.»
>.Så han skryter!» tänkte löjtnanten för sig själf och
kastade förargad sin halffärdiga cigarrett in i elden; »men
vänta, jag skall väl dräpa honom I »
»Ja, nu är det löjtnantens tur!» förklarade docenten,
i det han slog litet vatten i koppen, steg upp och skakade
ur den, hvarpå han slängde vattnet i spiseln; »var så god
nu och krusa inte! Ah, för tusan! Jag borde kanske
inte ha sköljt koppen, när jag tänker på att ni ä’ nygifta!
Men nu är det gjordt! Yar så god, herr löjtnant!»
Löjtnant Sellner var mycket förargad; men kaffedoften
var alldeles för förförisk — han kunde inte motstå den,
och lika litet kunde han motstå den fyllda silfverbägaren
som sedan räcktes honom. Och när han sedan lyckats få
en ordentlig cigarrett färdig och hade tändt den öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
