Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNOHINDER.
Och med långa, hastiga steg skyndade det resliga
fruntimret mot dörren, öppnade den och skyndade ut,
medan docenten följde efter, oupphörligt upprepande:
»Säg mig först... hrad var det ni ville svara? All-
tid hinna vi ner... de ha ännu inte fått upp det andra
lokomotivet ! »
Hösten försvann allt mera på afstånd, och det var
med en suck af lättnad som Emmy skyndade fram ur sin
vrå och hastigt stängde dörren, för att den sofvande kvin-
nan inte skulle förkyla sig. Hon kände sig så glad öfver
att lokomotivet kom, inte allenast för att det snart skulle
hjälpa dem ur fångenskapen i banvaktarstugan, utan ännu
mera för att det hindrade fortsättningen af en jifverlägg-
ning, som inte kunde annat än på det djupaste såra hennes
känslor, så vidt gick den utom allt hvad hon hittills ansett
passande och möjligt.
Här hon nu kom tillbaka till spiseln, där hon upprörd
af all sin nya erfarenhet sjönk ned i den gamla länstolen,
föll hon i en häftig gråt och önskade att hon aldrig hade
lämnat sitt lugna barndomshem, när redan de första stegen
utom detsamma skulle föra henne ansikte mot ansikte med
så mycken orenhet och så mycket svek. Och att han, att
hennes Arvid kunnat känna dessa två kvinnor utan att
han sagt henne ett ord därom, det var ändå det bittraste
af allt!
I 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
