Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168 SNÖHINDER.
känt den sofvande kvinnan för så lång tid tillbaka som
när han var sjutton eller aderton år, det kunde ju, vid
närmare besinning, inte vara så särdeles farligt, och Emmy
började allvarligt fundera öfver huruvida hon hade någon
verklig rättighet att gå till doms med honom om den
saken. Hon började räkna efter och kom till det resultatet,
att vid den tiden var hon inte stort mer än nio år gammal,
och da kunde ju Arvid omöjligt ha någon förkänsla af att
de skulle sammanträffa i en framtid, bli kära i hvarandra
och komma till att gifta sig.
Hej, hvad den saken beträffade, var han således helt
och hållet oskyldig, och inte kunde det heller vara någon
fara för framtiden; ty först och främst var ju Emmy själf
både mycket yngre och mycket vackrare än den trettio-
åriga ungdomsbekantskapen, och för det andra skulle denna
ju resa till Amerika och bli hustru åt den där herrn, som
behagat kalla henne till sig. Det var bara förargligt att
man skulle stöta tillsammans med henne — sådant grum-
lade alltid, det lämnade alltid kvar ett stickande minne —•
och det var den dumma bröllopsresan skulden till!
Hej, man borde aldrig göra någon bröllopstripp ! Ja,
men det vore också skada, ty — Gud! — hvad hon hade
gladt sig at att fa se det härliga Italien i sällskap med
honom — och så skulle det där förargliga snövädret komma!
Men, när hon tänkte närmare efter . .. var det nu verk-
ligen också så förargligt? Var det inte snarare en riktig
lyckträff, för att hon skulle få en lefvande erfarenhet af
hurudan den man egentligen vore, åt hvilken hon nu
oåterkalleligt ägnat hela sitt lit’? Om han nu verkligen
kände det där andra fruntimret, hon med den underliga
rösten, som af misstag drack ur hela konjaksglaset; om
det varit något mellan dem, som hon hade skäl att harmas
öfver, som vore förolämpande för henne både som hustru
och kvinna? \ ar det inte då rätt så godt att få veta det
först som sist, ja, var det inte mycket bättre nu, då hon
kunde vända tillbaka hem till sin mor, innan hon ännu
hunnit...
Här stördes hennes tankegång genom ljudet af steg
ute i farstun, och det flög igenom henne som en elektrisk
stöt att det var Arvid som kom. Hon fattades af en hastig
tanke: om hon skulle krypa in i vrån igen, det var ju nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
