Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNÖHINDER. 169
nästan alldeles mörkt inne i stugan, och kanske skulle
hon då .. .
I detsamma rycktes dörren upp med ett raskt tag i
klinkan och den unge äkta mannen inträdde med banvak-
tens lykta i handen. Utan att kasta en blick at sängen,
gick han direkt fram till hordet, ställde ifrån sig lyktan,
hvars ljus nu kastade ett klart sken bortåt spiseln, där
Emmy satt, kom hastigt fram till henne och sade gladt:
»Så, min lilla hustru! Nu har hjälplokomotivet kom-
mit, och’nu få vi väl snart ge oss af härifrån!»
»Så länge du har varit!» var allt hvad Emmy kunde
säga, och det var inte lätt att få fram ens de orden, så
tyckte hon att andedräkten stockade sig och att sinnes-
rörelsen återkom.
»Ja, kära du, jag har hjälpt till att skotta snö,» sva-
rade han muntert; »och nu skall det väl inte dröja lang
stund innan vi äro klara igen. Men hur kommer det till
att du är ensam? Hvar är den där kvinnan?»
»Hon har somnat!» hviskade Emmy och visade boitât
sängen.
»Och du har suttit här och vaktat?» fortfor han och
sänkte också rösten något; »det var vackert af dig, Emmy!
Om du visste hvad det slog mig att få se henne så där!
Ty du skall veta att jag kände henne för manga ar sen
— ja, det vill säga, egentligen hennes föräldrar.»
»Jag vet det,» svarade Emmy och sag pa honom.
»Vet du det?» frågade han och såg förvanad ut.
»Ja, hon sade mig det innan hon somnade. Hvarför
har du aldrig lörr sagt mig något om henne, Arvid?»
»Kära barn! Det kommer sig helt enkelt därutaf, att
jag alldeles glömt bort att hon fanns till. Du skall veta,
det är ju tio år sen dess, och jag var ju så godt som
bara pojken när jag lärde känna henne. Eör resten var
det ingenting att tala om, jag bara dansade med henne
ett par gånger.»
»Ja, och promenerade!» tilläde Emmy med stark ton-
vikt på orden.
»Nå ja, än sen? Det var väl ingenting farligt.»
»Nej, men du borde ha sagt mig det. _ Nu ser du
själf, Arvid! Man skall aldrig dölja någonting, ty lörr
eller senare kommer det ändå alltid fram.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
