Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SNÖHINDER. 173
på lite ånga i värmrörena, så att inte kupéerna ä’ för
kalla.»
»Och snövädre’ har sakta sej, så nu tänker jag allt
att ni ska komma fram,» tilläde Stina och tittade åt sän-
gen, hvarpå hon återtog: »nej si, min själ har inte hon
somnat, stackare!»
»Ja, väck’ena då!» återtog konduktören i afgörande
ton, »så vi inte behöfver vänta på’na.»
»Hur är det, konduktör?» frågade docenten, under
det Stina och Emmy hjälptes åt att väcka den sofvande,
»de här timmarna kan ni väl inte köra in på vägen till
Malmö?»
»Jag ska höra med Petterson,» svarade konduktören
lugnt; »kanske om vi får behålla det andra lokoinotive’.»
»Hvad är det? Är vi framme?» frågade den väckta
kvinnan oroligt, medan de båda andra hjälpte henne på
med öfverkläderna, »är det här Malmö?»
»Å, det dröjer allt en stund ännu, det!» menade kon-
duktören, i det han gick ut och stängde dörren efter^sig.
»Kanske ni tillåter mig att bjuda er armen nu, så att
ni inte på nytt stannar i någon snödrifva?» frågade do-
centen, i det han närmade sig den bleka kvinnan, som
stod kvar borta vid sängen, medan Emmy och Arvid stodo
bredvid hvarandra framme vid bordet, från hvilket Stina
hämtat lyktan och nu stod väntande borta vid dörren,
sedan hou tändt ett annat ljus i stället.
»Genera er inte, var så god!»
»Täck!» svarade hon och såg med en dröjande blick
på de båda unga; »men jag skulle så gärna vilja säga ett
par ord först åt den unga frun där borta.»
»Låt henne vara!» svarade docenten halfhögtoch såg
med en halft afundsam blick framåt bordet; »det som bör
sägas här, säga de bäst åt hvarann, tänker jag.»
»Jaja, det har ni nog rätt i,» svarade hon lika sakta,
»så blir det nog också, när jag träffar min man.»
Docenten ryckte till — han hade afgjord otur med
alla damer han träffade i natt; men när han nu en gang
hade bjudit sin arm, så kunde htpi ju inte ta det tillbaka,
hvarför han tog Gud i hågen och begaf sig ut ur stugan,
företrädd af Stina, som, innan hon stängde dörren, ropade
åt de båda nygifta:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
