Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
172 SNÖHINDER.
»En herre?» upprepade Arvid i helt annan ton än
förut, »är ni säker på det?»
»Ja, så pass säker som man kan vara, när man nyss
varit färdig att rifva sönder händerna på sig på en skägg-
botten som var styf som en rotborste! Och när man då
till på köpet får höra en basröst, som ber en draga åt.. .
Ja, jag vill för unga fruns skull inte vidare uppehålla mig
närmare vid saken, men så mycket kan jag säga or, min
nådiga, att det verkligen är en karl, och vore det inte
för att det är tredje mans hemlighet, så skulle jag till
och med kunna säga er hans namn.»
»Det måste ni ovillkorligen!» sade den unge äkta
mannen, »annars tror inte min lilla hustru...»
»Jag har lofvat att förtiga det,» återtog docenten;
»men så mycket kan jag säga er, att han är konsul och
att ni känner honom mjmket väl.»
»Ja, men det är inte nog för min hustru, och jag...»
»Jo, Arvid,» hviskade Emmy bevekligt; »det är all-
deles nog och jag tror dig — tror dig obetingadt! Men
hvarför har han då förklädt sig till fruntimmer?» fortfor
hon, i det hon vände sig till docenten; »det förstår jag
inte.»
»Han påstår att det gäller ett vad,» svarade docenten
helt lätt; »men jag tror för min del att affärerna äro på
upphällningen och att han ämnar skudda stoftet af sina
fötter. Emellertid har jag nu lofvat att inte förråda honom,
och fastän jag här yppat saken för er, mitt herrskap, så
hoppas jag, att ni också hålla den tyst. Det här uppe-
hållet kom honom för resten illa till pass, och han ämnar
lämna tåget redan i Hessleholm — han är väl rädd för
att bli upptäckt, stackars fan!»
»Konsul?» upprepade Arvid halft för sig och letade
ifrigt i sitt minne; därpå utropade han hastigt, i det han
knäppte^ med fingrarna: »ah, nu vet jag! Jag ger 111ig
tusan på att det är ...»
»Tyst med det då!» varnade docenten och såg menande
åt dörren, som i detsamma öppnades af konduktören och
Stina, hvilka stampande inträdde i banvaktarstugan.
»Ja, om nu herrskapet vill göra sig i ordning, så är
det klart om några minuter,» rapporterade konduktören, i
det han lyste upp med signallyktan; »vi ska bara släppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
