Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANS JULAFTON.
skomakarlära, var dåligt skodd med ett par spruckna och
snedgångna stöflar, det brydde han sig inte om. Men hon,
den lilla vackra Anna, med sitt ljusa hår och sina mörka
ögon, — att hon inte hade fina varma kläder, det grämde
honom djupt. Och medan han trängde sig fram mellan
de söndagsklädda människorna, brände den tanken sig allt
djupare in i hans sinne, att han skulle bli rik, att han en
dag skulle kläda både modern och henne i siden och
sammet, och att han skulle skaffa dem ett varmt rum
och soppa och kött minst fyra gånger i veckan, utom
söndagarna, då man skulle äta pannkaka med sylt till
efterrätt. 0
Medan fadern lefde och det ännu inte var någon
direkt fattigdom i huset, hade han en gang ätit riktigt
hårdgräddade pannkakor med sylt; det var nu många år
sen; pappa hade längesen druckit ihjäl sig, mamma var
sjuk och kraftlös, han själf var spannremmens dagliga
offer, — men det glömde han aldrig.
2.
Det var några dagar före jul, och han hade nu värre
tider än någonsin. Det var goclt om arbetsförtjänst för
mästaren, han hade i början af december tagit en arbetare
till, och detta var för den stackars Johan liktydigt med
en plågoande mera. Men det brydde han sig ändå inte
så mycket om, ty nu var det brådska å färde, och det
gjorde att han mellan krogspringet och ärendena till kun-
derna fick lära sig någon smula af yrket. Det var näm-
ligen, som alltid till helgerna, ondt om arbetare, och den
stackars pojken skulle nu på en gång göras arbetsnyttig
på mellanstunderna. Att det skedde med hugg och slag
var ju naturligt, och den halfrusige mästaren svor gang
efter annan på, att han skulle sparka ut honom pa gatan,
så oduglig som han var — och detsamma försäkrade älven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
