Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i8o JOHANS JULAFTON.
gesällerna på ännu råare språk än deras arbetsgifvare.
Skomakarens hustru var nog en hygglig kvinna, och hon
var snäll nog mot den fattiga pojken — när hon vågade
det; men det var inte så ofta, ty den starka spriten var
också ödesdiger för henne, fast hon själf aldrig smakade
något däraf. Mången natt väcktes Johan inne i sin kalla
skrubb innanför köket af den hemstöflande mästarens vilda
svordomar, och han kröp darrande under sitt trasiga täcke
lör att inte höra ljudet af do tunga slag, som utdelades
där inne, och den jämrande kvinnorösten, som bad så be-
vekande om att inte bli ihjälslagen.
Dagen före julaftonen var det värre brådska än någon-
sin, och först klockan nära nio på kvällen fick mästaren
ett arbete färdigt, som skulle lämnats redan dagen förut.
Den ene gesällen hade varit drucken dagen förut och hade
nu skolkat för att sofva ruset af sig — den andre var
ursinnig för att han inte gjort så med och för att han nu
i stället måste arbeta dubbelt mot hvad han annars bru-
kade. Följden af detta var, att Johan hela dagen slängdes
som en skottspole mellan den enes rem och den andres
knytnäfvar, och att det var med knapp nöd som den för-
skrämda hustrun vågade sticka åt honom en matbit till
middagen. Någon kvällsvard fick han inte; han skulle nu
ut i staden med det ändtligt färdigblifna arbetet. Det var
ett par ridstöfiar till en ung aspirant vid generalstaben,
en löjtnant med ett klingande adligt namn, som bodde
långt borta på Östermalm i ett af de ståtliga nya husen,
som växt upp, där förut de gamla trärucklen lågo kring-
kastade bland tobaksland och bergklintar.
»Men du skyndar dig hem, din lymmel!» röt mästa-
ren, i det han slängde åt honom stöflarna, »för son ska
du bort mod tofflorna till vaktmästarfrun på Kungstens-
gatan. »
»Ska jag ha betalt för stöflarna?» frågade Johan
skyggt, i det han makade sig åt dörren.
»Betalt? Du?» svarade mästarn, hånfullt snäsande,
»tror du jag låter en töcken där sudder gå med trettio
riksdaler i fickan så här dags på kvällen? Nej, du ska
lämna dom till portvakten, pengarna tar jag opp själf!
Så, ge dig af nu, och kom igen om en halftimme, annars
ska väl sju ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
