Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANS JULAFTON.
Johan afvaktadc inte den vackra fortsättningen, utan
skyndade sig bort det fortaste han förmådde. Mästaren
bodde på cn af smågatorna neråt Klaratrakten, och om
Johan skulle kunna komma igen på den utmätta halt-
timmen, så måste han sannerligen taga benen på ryggen.
Han gjorde det också utan att tveka. Det var bitande
kallt, och en bister nordostlig vind svepte fram mellan
gathörnen, förande med sig en hvass och hård snö, som
stack i skinnet liksom nålar. Men Johan böjde ned huf-
vudet, drog ned den trasiga mössan så djupt han kunde
och kilade framåt snedt öfver Brunkebergstorg uppåt Malrn-
skillnadsgatan och i full fart Hamngatan neråt, emellanåt
hvisslandc för att hålla sig varm. Det var mycket folk
ute ännu, och från butikerna spred sig ett bländande sken
utåt den hårdt frusna gatan, på hvilken den fallande snön
kantade stenarna så att de sågo ut som de varit samman-
fogade med något hvitt cement, hvilket upphöjde deras
ojämna konturer och kommo dem att se ut som om de
lågo högre än de gjorde.
En och annan gång stannade han utanför ett butik-
fönster, där det lyste mer än vanligt grant; han tyckte
nästan att det värmde litet att få stå så där i den ut-
strömmande ljusfloden och kasta en hastig blick på de
uppradade grannlåterna där inne. Så hade han hejdad sig
ett ögonblick utanför en leksaksbod i hörnet af Regerings-
gatan, och det var med girig blick han betraktade dockorna
där inne, i det han tänkte: »En sådan skulle jag bra gärna
vilja ge lilla Anna till julklapp! Tänk, hvad hon skulle
bli glad! Jag ska skynda mig dit bort med ridstöflarna,
så lår jag kanske drickspengar, så jag kan köpa henne en!»
Och don tanken satte vingar under fotterna på honom.
Om några ögonblick vek han af inåt Norrlandsgatan och
skyndade i fullt språng framåt för att sedan snedt öfver
Humlegården komma fram till sitt mål. Snön hade nu
börjat lälla tätare, och med djupare nedböjdt hufvud satte
han af framåt med de frusna händerna i byxfickorna och
en af de långskaftade ridstöflorna under hvardera armen.
Han knuffade emot mötande här och där, fick ett glåpord
af en, en puff af en annan; men obekymrad om bade det
ena och det andra fortsatte han sitt språng, till dess han
kom långt ned på gatan, där butikerna tagit slut och där
mörkret därför var så där tämligen herre pa täppan. Dct
181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
