Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gossen sig förtviflad, emot den frostbitna porten och bör-
iade gråta, under det att våldsamma snyftningar skakade
hans magra och utmattade gestalt. Nu var allting tort»
Ior honom: bort kunde han icke, hem vågade han icke ga,
nu kunde han så gärna först som sist störta sig på hut-
vudct i strömmen med det samma.
JOHANS JULAFTON. 1S)
Han vissto inte, hur länge han hade statt dar i den
kalla och blåsiga porten; mon han vaknade plötsligt ur
sin bedöfning, då en visserligen straf, men icke ovanlig
röst tilltalade honom: 0
»livad är det med dig, pojke? Hvarlor grater du?»
Han blickade upp och fattades i det samma af en ny
förskräckelse; det var en poliskonstapel, som stod framfor
honom. Polisen var i Johans ögon något af det lorlar-
ligastc som kunde finnas till; den var i hans barnsliga
fantasi liktydig med mörka fängelsehålor, grasliga plago-
redskap, handklofvar och fotblackar, ensamma celler ocli
allt upptänkligt ondt. Han svarade darfor inte ett oid,
utan sökte endast tillfälle att komma undan; men det vai
inte så lätt, ty konstapeln stod där midt i porten, storoen
bred och färdig att vid hans minsta rörelse spärra vagen
för honom. o .
»Nå, svara pojke, hvad gråter du för?» upprepade
konstapeln, nu lite barskare än förra gången.
»Jag har förlorat den ena stöfveln!» snyftade Johan
och kröp ihop så mycket han kunde.
»Hur har det gått till då?» fragade konstape n.
»Det var Andersson som tog don utaf mig-» svaraao
»Går du i strumplästen nu då?» frågade konstapeln
l’å nytt, i det han tog ett steg in i porton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
