Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANS JULAFTON.
tyckte Johan, som beundrade deras lätta rörelser och gladde
sig åt deras godmodiga och glada kvitter, hvilket emel-
lanåt afbröts af ett litet »tjä-tjä-tjä», hvilket lät alldeles
som när små pojkar gnabbas.
Och så satte han af i fullt språng igen, medan det
sjöng och jublade inom honom: »Hurra! I dag är det jul-
afton! Få se, om jag får några drickspengar! Då ska
lilla Anna få sig en docka — och mamma ska få en bulle!
Hurra! Jag slipper gå ensam hem till mästarn! I dag
är det julafton! Hurra, hvad polisen är snäll!»
Här han kom fram till Grefthuregatan, där löjtnanten
bodde, stod porten öppen, och portvakten gick själf i egen
hög person och sopade gatan. På Johans fråga, om han
skulle få lämna stöflarna till honom, svarade denne mata-
dor snäsigt:
»Du kan idas gå upp själf, tycker jag! Di kommer
lagom, di där, för löjtnanten ska just rida ut om en half-
timme! »
Och detta lät Johan honom inte upprepa två gånger.
Han tog tre steg i sänder uppför trappan, och på mindre
än en minut var han uppe i tredje våningen och bultade
på en dörr, på hvilken det satt ett kort med det stor-
ståtliga namnet på. »Stig in!» ropades det inifrån, och
han öppnade dörren med klappande hjärta och steg in med
stöflarna i handen.
Midt i rummet stod en ung, högväxt man med brin-
nande cigarr i munnen och höll just på att knäppa igen
västen om sig. Här han fick se Johan, ropade han:
»Hå, det var då förbaskadt bra! Jag höll just på att
svära öfver dig, din sölkorf, som inte kom i går! Ku ska
vi profva dem med det samma!»
»Ja, men di ä’ kanske kalla,» upplyste Johan, i det
han räckte dem åt den unge mannen.
»Det har du, besitta mig, rätt i!» skrattade löjtnanten,
»och snufva vill jag inte ha till julen. Ställ dem där vid
kakelugnen så länge!»
Medan Johan efterkom befallningen, gjorde den unge
mannen ett slag in i ett inre rum, stökade omkring där-
inne en liten stund och kom sedan ut igen och såg litet
underlig ut, då han med en viss forcerad likgiltighet vände
sig till gossen och frågade:
»Har du räkningen med dig?»
I9I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
