Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
t
MfPi
190 JOHANS JULAFTON.
dem dit du ska, och kom sedan igen hit först, så får du
sedan gå hem till din husbonde. Nå nå, se inte så för-
skräckt ut, pojke! Du ska inte gå ensam, förstår du,
kommissarien själf följer med dig!»
»Kom-kommissarien!» stammade Johan alldeles huf-
vudyr, »hvem ä’ det?»
»Han, som satt här vid boken i går afton, minns du!
Det är en hygglig karl, ska du tro! Ser du, vi ha gjort
våra små upptäckter här i natt, medan du sof, och du ska
få se att mästarn din... men det är det samma! Tag
stöflarna nu och ge dig af, och kom snart igen, för kom-
missarien är här om en halftimme!»
Johan tog stöflarna i handen, såg noga på dem, gned
af med jackärmen ett par fläckar som sutto kvar på skaftet
på den ena och skyndade sig glad ut på dörren och
Hegeringsgatan uppför, ännu inte fullt säker på, om han
inte drömt alltsammans, och så rädd för att vakna att
han sprang det mesta han orkade, liksom om han velat
springa ifrån sina egna tankar.
Det var första gången, så långt han kunde minnas
tillbaka, som han kom ut så tidigt en morgon, utan att
vara utfrusen och hungrig. Den friska vinterluften bet
inte så hvasst och bistert som vanligt, den nästan smekte
honom, tyckte han, och när han kom ned i Humlegården,
där träden hade iklädt sig rimfrostens allra vackraste ädel-
stenar och pärlor, medan de finaste spetsar knypplats öfver
gräsplaner och buskpartier, vaknade det så länge för-
krympta barnet inom honom, och han började göra höga
snråne- nå den slinarande aånaen. han hvisslade och siöna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
