Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FASTLANNINGEN.»
Och med de orden återtog han sin plats vid dörren,
under det de andra uppstämde en skallande skrattsalfva,
som ändå inte föreföll särdeles glad, om den också var
bullrande.
»Ja gör det då!» svarade Österberg lika lugnt som
alltid, i det han vände sig om för att gå, sedan han först
hälsat på frun och frågat om han skulle betala något.
»Hej, inte för det här!» svarade hon; »men vill herrn
skrifva opp sig och höra hit sen, så kostar det en och fernti!»
Men det tyckte inte Österberg var lönt, och därför
gick han sin väg, och när han passerade karlen nere vid
dörren, gjorde denne ställningssteg för honom, som om
han varit en gardist på post, och ropade efter honom ut
i porten;
»Ajös, farbror lille! Hälsa strömmingarna så mycket!»
»Di ä’ ljusgröna, di där!» mumlade Österberg, smått
förargad för sig själf och steg ut på gatan. Det var täm-
ligen sent på eftermiddagen och började skymma på, och
han tänkte just taga ut stegen för att komma till sitt logi
uppe i Bollhusgränden innan det blef alldeles mörkt, då
han plötsligen hörde en lågmäld, tvekande stämma alldeles
bakom sig:
»Ursäkta att jag frågar; men herrn skulle väl inte
behöfva någon dräng?»
Österberg vände sig om litet häpen; han hade inte
sett någon därutanför, när han steg ut genom porten, men
nu såg han bakom sig i skymningen en lång, mager och
torftigt klädd karl, som lyfte på en skärmlös mössa och
såg på honom med ett par insjunkna, hungriga ögon.
»Jo, det kunne väl hitta på och hända det!» svarade
han tämligen tvekande, ty karlen såg just icke vidare
treflig ut vid första ögonkastet. »Jag var just inne på
kontore’ för te höra mej om.»
»Ja, jag tyckte jag hörde di skratta åt herrn,» åter-
tog karlen. »Jag var ute i farstun, ska jag säga. In var
det inte värdt te gå, för inga betyg har jag och inte har
jag någe’ te betala me’ heller.»
»Jaså, inte det!» svarade Österberg betänksamt; »det
va’ ledsamt, det!»
»Åja, inte ä’ det så roligt, just!» fortfor karlen med
trött ton.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
