Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
» FASTLÄNNINGEN. » 217
»Hvarför har han inga betyg då?» frågade Österberg,
sedan han funderat en stund.
»För att jag inte haft nå’n tjänst!» svarade karlen
som förut. »För resten kan herrn gärna säga dn te mej,
för det ä’ jag van ve’ se’n gammalt.»
»Och inte ä’ jag just van ve te skällas för herre,»
upplyste honom Österberg buttert, »utan annars så heter
jag Österberg och ä’ skärgårdsfiskare för resten.»
»Och bor väl långt ifrån stan då?» återtog karlen
med lifligare ton, i det han sakta följde efter Österberg,
som börjat aflägsna sig från porten.
»Håja, det ä’ allt en bit!» fortfor Österberg och såg
på honom från sidan, sedan nu gaslyktorna börjat tändas.
Han märkte då att karlen såg bra och hygglig ut, fast
ansiktet var magert och utsvultet och kläderna fläckiga
och nötta. Han såg ut att vara bortåt trettio år, så vida
inte ’ det att han slitit ondt gjorde att han såg äldre ut,
och kroppen var reslig och starkt byggd, fastän han nu
gick litet lutad, om det var för att han var trött eller för
att han skulle höras bättre utaf Österberg, som var be-
tydligt mindre än han.
»Jaså, så han har inte haft nå’n tjänst förut, inte?»
frågade Österberg, sedan han betraktat honom först. »Hvad
har han då gjort?»
»Jag har setat inne som försvarslös!» svarade karlen
och såg på honom som om han väntat att den andre skulle
gå sin väg med detsamma.
Men Österberg gick inte fortare för det. Det låg
någonting i den unge karlens ton, tyckte han, som slog
honom både med en viss ängslan, men ändå mera med en
stigande nyfikenhet, som höll på att besegra den gamle
skärgårdsbons medfödda misstänksamhet mot allt som har
något gemensamt med staden.
»Det va’ just inte nå’n rekomdation, det!» yttrade
slutligen Österberg, sedan han funderat en stund.
»Hej, inte har jag fått nå’n tjänst på’n hittills, inte,»
svarade karlen, »och inte får jag väl någon nu heller, ser
jag!» tilläde han efter en paus och vände sig halft om
för att gå.
»Det kan en väl inte så noga veta just!», svarade
Österberg och hejdade honom. »Men inte kan vi väl^sta
°ch språka om det på gatan, precis. Finns här inte nage’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
