Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220 »FASTLÄNNINGEN.»
»Nej, det har jag inte; men det är väl inte värre te
lära sej det än te lära sej svälta, kan jag tro.»
De orden slogo Österberg, för han tyckte att de vitt-
nade godt om karlens villighet att göra nytta för sig.
Han smuttade långsamt på innehållet i kaffekoppen och
tittade då och då på sin gäst midt öfver bordet. Hvar
gång han satte ifrån sig koppen, öppnade han munnen som
om han velat fråga någonting, men så blef det bara ett »hm!»
som kom fram, och så tog han det vanliga rådet bakom
örat igen. När detta fortgått en stund, lutade Pålson sig
litet framåt emot Österberg och sade, i det ett nästan
omärkligt leende spelade omkring mungiporna, som nu inte
längre voro så neddragna som förut:
»Det är bestämdt någonting, som herr Österberg vill
fråga mig om, är det int det?»
»Kalla mig Österberg, för jag ä’ inte nå’n herre, har
jag sagt!» svarade Österberg ännu buttrare än förut.
»Nå, hvad ä’ det Österberg vill veta då?» frågade
nu Pålson och lutade sig på nytt tillbaka mot stolsryggen.
Det gled en ljusning af tillfredsställelse öfver skär-
gårdsbons väderbitna ansikte, när han hörde den enkla,
rättframma benämningen, den enda han var van vid och
den enda han godkände, och sedan han tagit sig en ny
bit tobak och valkat den några gånger i munnen, svarade
han slutligen långdraget och liksom tvekande:
»Hå, det är just ingenting så värst viktigt med det
.. . men si, jag ville gärna höra om Pålson bara har vari’
försvarslös’ eller om han annars har. . . har tagi’ någe’
eller -— hm! — ja Pålson begriper fäll hvad jag menar?»
Och den hederlige Österberg var mycket förlägen och
såg riktigt olycklig ut, när han nu tittade på Pålson öfver
kaffekoppen, som han i sitt bryderi hade lyft upp till
munnen, fastän den var tom.
»Nej, jag har hvarken stuli’ någe’ eller tagi’ lifve’ åf
någon!» svarade Pålson och såg honom öppet och tro-
värdigt i ansiktet.
»Nå, det var då bra, det!» utbrast Österberg med
tillfredsställd ton. »Då kan Pålson ta’ och komma hem
till mig i morgon bitti’, så får vi språkas ve’ lite när-
mare.»
Han nämnde adressen, men när han hade gjort det,
så var det som om han kom att tänka på något, som inte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
