Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TCsr-v"
»FASTLANNINGEN.»
han skulle ta det. Men han låtsade om ingenting, han
bara täljde den ena räfsepinnen efter den andra.
»Jaså, du tror det ska vara så rasande bra i stan,
du?» frågade Österberg.
»Ja för en karl, sa’ jag!» fortfor Edla och tilläde i
föraktfull ton: »Så rida han inte ä’ en dödansare, som
många ä’ väl det!
»Ä’ det bättre att di ä’ som andra vildar då?» fort-
satte Österberg, som nog förstod hvart hon syftade. »Såna
tycker jag inte det fallerar på, livarken här eller där!»
»Håja, det kan väl finnas något midt emellan1» en-
visades Edla och vindade på fortare än förut. »Förlagom
ä’ väl bäst, tänker jag. Och di som skapar sig allra be-
skedligast, kan nog vara di värsta för rexten!»
»Har du träffat på några tockna, du då?» frågade
fadern och stannade midt i en maska, med notkolfven i
ena handen och garnet i den andra.
»Det kan väl hitta på och hända, det!» svarade Edla
med en ny blick på föremålet för sin ovilja. »Men inte
ä’ jag den som låter lura mig åf att folk gör sig te, inte.
t det tystaste vattne’går di stridigaste fiskarna, heter det.»
»Di kan allt gå där det ä’ strömt med!» sade nu
Pålson långsamt och utan att se upp från hvad han hade
för händer.
»Ja, det ä’ bättre det, så vet en hvar en har dom!»
svarade Edla utan att se på honom, men inom sig trium-
ferande öfver att hon fått honom att svara.
»Tfu tyckte du riktigt att du slog hufvu’ på spiken!»
utlät sig Österberg och tittade på henne med ena ögat.
»Hvad sa’ du, far?» frågade mor Greta och satte
handen framför örat. »Menar du att det är slut på siken?
Jaja, det lar det allt vara för i år! Bara strömmingen
går te något så när, så.»
»Du tänker då aldri’ på annat än mat, kära mor!»
ropade österberg med höjd röst. »Men nu talte jag om
att slå hufvu’t på spiken!»
»Jaja, men det ä’ i alla fall sådan man lefver åf!»
återtog gumman, som nu hörde hvad han svarade.
»Jo, det är sanning, det,» instämde Pålson med ett
uttryck af öfvertygelse, som gjorde att EdIa såg på ho-
nom på nytt. Hon kände ett oemotståndligt begär att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
