Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»FASTLANNINGEN.» 237
»Gå hem öfvcr isen?» utbrast Edla häftigt och strök
undan schalen från sitt väl ombonade ansikte för att se på
honom. »Det ska en allt vara skärgårdsvan ve för te
kunna!»
»Ija, jag har nog gått längre vägar än så — och
tyngre med!» svarade Pålson.
»Jaja, men det har fäll ändå vuri’ vägar som Pålson
har känt te?» inföll Österberg.
»Det ä’ inte så säkert, det?» fortfor denne, »och
nog skulle jag väl ta mej hem på den här, om det skulle
behöfvas.»
»Ånej, det ä’ inte sagdt att det blir nån snö förr’n
i måron, och då kan han gärna få dråsa ner, om han vill.
Jag ska bara opp te Jansons, när det ä’ slut i korkan,
så klockan ve tolftiden kan vi allt vara på väg hem igen.»
»Nej si det ä’ då alldeles för tidigt, far!» sade Edla
med missnöjd ton. »När en inte kommer öfver te dom
mer än en gång om åre’, så ska en väl inte flyga åf ut
me’samma heller!»
»Ja, vi får si hurdant vädret blir!» svarade fadern
i bestämd och afgörande ton och manade på Grålle, som
under samtalet passat på och pustat litet och nu satte af
igen med förnyad fart. Helst hade han nog sprungit rakt
fram, men det var råkar och sprickor i isen, så att han
måste göra den ena kroken efter den andra, och hvar
gång det svängde, frustade han till och skakade på huf-
vudet, så att frostnålarna yrde om honom, och sedan han
i svängen saktat farten en smula, vände han på hufvudet
och tittade på husbonden, som om han velat säga : springer
jag inte bra, gamle far du?
Mellan sex och sju var man framme vid östra sidan
af JSlidön, och sedan tog det inte mera än en knapp half-
timme att komma midt öfver den långa och smala ön till
Iilidösund, där den lilla vackra kyrkan ligger på en udde
och blickar rakt öfver sundet hän till Yxlan, hvars in-
byggare hon också kallar till sig, när de högt stämda
klockorna sända sitt manande »Kom hit, kom hit!» öfver
land och vatten. Nu lyste det så grant från de hvälfda
fönstren ut Öfver snön på backen och den spegelblanka
isen nedanför den, och folk samlades från alla hall, akande
°ch gående, allt efter råd och lägenhet, eller allt efter
80111 de hade längre och kortare väg. Orgelns toner ström-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
