Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 »FASTLÄNNINGEN.»
made redan ut genom den öppna kyrkdörren, och tyst,
långsamt och med dröjande steg gick menigheten in i den
upplysta men kalla kyrkan, sedan man först utbytt hand-
slag och oftast stumma, men ibland halfhögt yttrade häls-
ningar ute på kyrkbacken, där gamla bekanta råkades
och där många af dem inte sett hvarandra sedan julen
förut.
När julottan var slut, här, som i allmänhet på platser
där afstånden äro stora, hopslagen med högmässan och
därför tagande en ganska rundlig tid, hade molnväggen i
nordväst stigit allt högre upp, och häftiga stötar af en bi-
tande vind började stundtals aflösa den förra orörligheten
i luften, som dock ännu var klar i väster och söder. Kyrk-
folket strömmade ut i täta flockar, och de äldre männen
samlades så småningom nere i sockenstugan, där prästen
hade något kommunalt ärende att tala med dem om, och
under tiden spridde sig de unga i olika grupper och
sökte skydd för den kalla blåsten, dels i klockargården,
dels i stugorna hos bekanta här och där. Kaffepannorna
stodo på elden öfverallt, och på mer än ett ställe fanns
också en julglögg att värma sig med. Det skulle bli dans
på kvällen i en af de större gårdarna, en half fjärdings-
väg från kyrkan, och Edlas flickbekanta ifrade för att hon
skulle förmå fadern att stanna kvar hos Jansons öfver
natten, så att hon skulle kunna få vara med om dansen,
eftersom hon nu ändtligen kommit öfver en gång i tiden.
Edla ville nog själf också gärna stanna, men hon visste
hur det var med fadern, att han inte gärna blefve hem-
ifrån så länge, så hon trodde nog inte att det skulle gå.
Emellertid lofvade hon att försöka, och det gjorde hon
också, när don tillfälliga sockenstämman var slut och när
fadern i sällskap med Janson kom gående ner till gården,
där Grålle hade fått kvarter och där Edla nyss blifvit
trakterad med en kopp kaffe.
Janson höll redan på att öfvertala Österberg att stanna,
men denne ville inte. Into för att han hade något emot
det annars, men om dot blef oväder, så skulle mor bli
orolig, och det stod hon aldrig ut med, klen som hon var
emellanåt. Och så kunde det ju hända att det kunde
hålla i Annandagen med, och då vore det bäst att vara
hemma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
