Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»fastlänningen.» 241
vid sådana vägar. Men a andra sidan var han ju stark
och duktig nu, sedan han fatt äta upp sig ute hos dem,
och nykter var han med, sa nagon fara kunde det ju inte
vara _ och så var det så rasande bra att mor inte be-
höfde vara orolig. Och hur det var, så leddes Grålle fram
och spändes för, och efter en styf kvarts timme körde
Janson förut och Österberg kom efter med Edla och det
gick med rykande fart ner till Jansons, där julbordet redan
stod dukadt med allt hvad godt och fett och starkt som
huset kunde förmå, och det var sannerligen inte så litet!
Och nu fick Edla riktigt tillfälle att visa sin nya ylle-
kofta i all dess glans, och flickorna voro inte litet afund-
sjuka på henne för den. Och de utaf dem, som varit i
kyrkan, ville ovillkorligen veta hurudan nya drängen var,
och hvad det kunde vara åt honom. Éör under guds-
tjänsten hade han suttit nedlutad i bänken med hufvudet
emot händerna, och när prästen hade tait sa vackert om
det lilla Jesusbarnet, som inte hade annat än en fattig
krubba till vagga, så hade han rest upp hufvudet och sett
på prästen och haft stora tårar i ögonen. Sa nog matte
det vara en underlig kurre, tyckte flickorna. Och hade
Edla lagt märke till hur bra han såg ut? Eor det fanns
ingen af de andra drängarne som var så mörklagd och
hade sådana märkvärdiga ögon, när han tittade upp.°
»Han tittar aldrig på folk, så det har jag da inte
varsnat!» sade Edla skrattande. »Eör resten tror jag
aldrig jag sett honom riktigt ren och kammad förr än nu
te julen! Men nog a’ han underlig, alltid, och jag hai
aldrig kunnat me’n, det ä’ hvad jag vet!»
Det var en riktigt styf juldans, som nu blcf af fram
på kvällen i Jansons tillökade byggning, där till och med
själfva »varandan», som utgjorde hans stolthet, var upp-
lyst med en stor fotogenlampa, som hängde i taket. Och
det var många »gossar» både från de stora och de sma
öarna som lade sig ut för Edla och som kommo fram och
ströko på foten, sedan de först stått och funderat en god
halftimme nere vid dörren, om de skulle våga sig fram
till den vackraste flickan i hela juldansen. Under tiden
sutto gubbarna inne i Jansons egen kammare onikrmg
toddybordet och språkade ooh fyllde pa i glasen, 1 .e8s
det började gå rundt om i hufvudet på dem, som m 0
voro vana vid en så storaktig traktering. Bland dem var
Fr. Hedberg. 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
