Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240 »FASTLÄ.NNINGEN.»
»Nej, jag kan få åka med Måskobbarn och se’n ä’
det ju bara en half mil öfyer te Skärlöga,» återtog Pålson.
»Ja, men om det blir oväder åf då?»
»Det blir inte förr än te natta, om det blir!» inföll
Janson och tittade uppåt luften. »Och då ä’ han ju länge-
se’n hemmave!»
»Men du ska veta, karlen ä’ ju fastlänning, och han
hittar ingenstans i skärgården!» sade Österberg halfhögt,
i det han drog Janson med sig åt sidan. »Och inte kan
jag fäll försvara —»
»Nå så hittar Måskobbarn då! Den tar sig fram,
om det så vuri på rama Ålands haf! Låfen du ge sej
åf, så kan vi få ha litet jul te’hopa! Du kunne gärna ha
tagi’ Greta med dig me’, så hade det vuri’ så mycket ro-
ligare ! »
Österberg funderade både länge och väl, innan han
kunde besluta sig. Men slutligen gjorde Pålson slag i
saken genom att helt bestämdt förklara, att han gaf sig
af i alla fall, och var det så att Österberg inte kom sig
för med att stannå, så kunde de ju alltid taga upp honom
på vägen.
»För här stannar jag inte på villkor!» utlät sig
drängen. »Dansa kan jag inte och supa vill jag inte, och
hva’ ska jag då här te göra? Ajos därför, Österberg!
Nu går jag och tar reda på Måskobbarn och så ge vi oss
åf så fort vi kan.»
Därmed lyfte han på skinnmössan, som han fått låna
till färden af Österberg, och gick med långsamma steg
uppåt kyrkbacken, där åtskilliga mera långväga kyrkgäster
höllo på att spänna för sina slädar för att gilVa sig af,
antingen hem eller på julkalas till bekanta.
»Det va’ en underlig en, det där!» sade Janson och
tittade förvånad efter den bortgående. »Ilvar har du fått
tag i den nà’nstans?»
»I stan!» svarade Österberg lakoniskt. Han var miss-
nöjd med hela tillställningen, men inte ville han heller
visa sig för angelägen om att fara, för han ville inte stöta
sig med Janson, som ofta hade bistått honom i tillfälliga
knipor, hvilka kunna inträffa i skärgården lika bra som
på fastlandet eller i staden. Och för öfrigt, en half mils
promenad öfver fast och säker is, det var ju ingenting att
tala om — hade karlen bara varit skärgårdsbo och van
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
