Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastlänningen. » 251
sig ut i det fasliga vädret? Jo, visst hade de det. Det
var ju alldeles solklart att Jansons inte hade släppt dem
ifrån sig _ och att i morgon, när snöstormen hade lagt
sig, så skulle de komma hem igen välbehållna och raska.
Att hon inte kommit sig för att tänka på det förut. Ooh
visst var det söcknigt att sitta ensam på juldagen och att
inte få duka fram den rara julmaten som var öfver sedan
i g^r _ men den kunde ju också ätas på Annandagen,
för inte brydde hon sig om något, när hon var ensam.
Det var så mycket roligare att tänka på att de hade det
bra där borta, att Edla fick visa sin nya yllekofta och att
Österberg fick prata med Blidögubbarne, som han inte
träffat på så länge! Och uppkryad af den tanken fick
gumman på nytt fatt i postillan och satte sig att läsa,
men nu ställde hon lampan på dragkistan och drog fram
en stol dit, så att hon hade ljuset bakom sig och värmen
från spisen midt emot. Och hur hon satt och Bstc och
tänkte och tittade, än på kaffepannan och än pa den sot-
vande katten, så slumrade hon själf till, utan att hon visste
af det.
Hon väcktes af en häftig duns, for yrvaken upp ur
stolen och såg sig förvirrad omkring. Spiselden hade na-
stan falnat ner, lampan stod och smårokte, i brist på olja,
och postillan hade ramlat ner på golfvet — var det dun-
sen af den, som hade väckt henne? Hon kände sig stel
i alla leder och hade svårt att komma tipp från stolen,
och medan hon så småningom mornade sig, började dal-
karlsklockan i vrån att surra och snarka och slutligen sia.
Hon räknade — den slog tio långsamma, litet skrällande
slag, som om själfva slagskifvan varit spräckt, sen surrade
den igen och knäppte till och så var det slut.. Jm slog
hon! Då hade hon ju sofvit i flera timmar — ja, da var
det ingen fara med hvarken gubben eller dottern^ tänkte
mor Greta, för annars hade hon inte kunnat sofva så länge,
det hade varit en omöjlighet rakt! Men i detsamma var
gumman nära att uppge ett rop af förvåning — hvad vai
det åt katten? Han var uppe ur fållbänken och satt an a
borta vid dörren med hufvudet mot dörröppningen oc an
vände på det än åt ena sidan än åt den an ra,
tittade han på mor Greta och så vände han e a
, A . i » ° o-nnD- kunde det vara
igen, 1 det han jamade gang pa gan% , , u
någon där ute? Var det kanske en ratta 1 tarstun, eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
