Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varit slut mod lians krafter. Och nu var det kanske all-
deles slut med honom också, tänkte mor Greta; ty hvem
kunde veta hur länge han hade legat där i den kalla bäd-
den och om inte det hvita täcket hade kväft honom eller
han frusit ihjäl där han låg. Men beslutsam som mor
Greta hade lärt sig att blifva under ett långt och mödo-
samt lif, fick hon snart bort snön helt och hållet från hans
hufvud och bröst, och hon kände att han var varm ännu,
för det nästan ångade af snön som var närmast kroppen,
och med uppbjudande af sina sista krafter, stärkta som de
voro af medvetandet om den fara, som hotade hans Iilj
släpade hon honom med sig fram till dörren, skyndade in
i stugan efter konjaksbuteljen, slog i af dess innehåll i en
kopp och skyndade ut igen för att försöka hälla i honom
några droppar af den i sådana ögonblick kraftigt verkande
drycken. Hon lyfte upp hans hufvud i sitt knä och för-
sökte få in koppkanten mellan de hårdt sammanbitna tän-
derna. Hon hade inte tid att se efter om^det lyckades,
utan hällde på ändå. Jo, han måtte ändå fått i sig nagot
af den bruna vätskan, ty han frustade till, ryckte häftigt
på hufvudet, och munnen öppnades konvulsiviskt. Det var
litet kvar i koppen, och mor Greta hällde på. Hu såg
hon tydligt att han sväljde, och ett ögonblick därefter
skakade han på sig ånyo och öppnade ögonen till hälften.
»Hör Pålson hvad jag säger och kan han resa sig
opp?» frågade mor Greta i örat på honom.
Inte något svar. Hufvudet föll kraftlöst tillbaka igen
och. munnen var sluten liksom nyss förut
»Hur i Herrans namn ska jag bära mig åt att la m
karlkräket?» mumlade gumman för sig själf. »Och inte
får jag upp dörren för den myckna snön. Jo, vänta litet,
står det inte en skofvel i farstun?» Och ut igen efter
lyktan pulsade gumman i den djupa snön, och så in i far-
stun efter skofveln, och när hon kom ut med den, började
hon med raska tag skotta undan snödrifvorna, för att kunna
öppna dörren helt och hållet; men i brådskan tänkte hon
inte så noga på hvart hon slängde det bortskottade, sa
att när ingången väl var fri, hade hon nära på sko. a
igen om Pålson på nytt. Och om det var detta som
värmde upp honom, eller om det var konjaken som kom
blodet att röra sig i ådrorna på honom, det visste hvarken
gumman eller han, men när hon kastat ifrån sig skotve n
»FASTLANN1NGEN.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
