Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fil
Sara skulle känt sig mycket ensam, om ej Hugo från
första stunden behandlat henne som en kär syster.
På henne, som ej ägde någon broder och sam-
manträffat med så få manliga individer, gjorde hans
allvarliga, öppenhjärtiga, flärdfria väsen ett starkt
intryck.
Genom hans ögon lärde hon sig förstå och älska
naturen. Det som förut varit endast färg och form
fick lif och betydelse, och Gud — som för honom
var själen i allt — trädde henne närmare.
Tiden för hennes afresa var bestämd till den si-
sta augusti, och hon kände sig allt mera beklämd,
allt efter som dagen närmade sig.
»Jag är glad, att herr Stolpe också reser härifrån,»
sade hon en afton, då hon gick med honom fram och
åter på nedre terrassen.
Månen kastade ett kallt, blåhvitt skimmer öfver
slottets fasad, sandgången, buskgrupperna, fälten och
den aflägsna skogsranden borta vid horisonten. Det
var nästan lika ljust som om dagen, och öfver ån
spände sig en silfverbro från strand till strand.
»Jag vill också hellre tänka mig er, fröken Sara,
på en annan plats; men jag vet inte, hur ni skall
kunna trösta er öfver att inte dagligen få vara till-
sammans med er kusin.»
»Med Helena?»
»Ni förstår mycket väl, hvem jag menar. Något
så ombytligt som en kvinna finns inte på jorden.
Innan han kom, vet jag, att ni intresserade er för mig,
att ni höll af mig till och med, och nu. . .»
Hon rodnade och stannade tvärt.
»Han är ju min bror!»
»Och en rik mans son!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
