Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
»Fy! Bättre trodde jag ni kände mig — eller
oss båda.»
»Förlåt mig, Sara; men jag har gifvit akt på
hans sätt emot "dig — och hvad är väl jag mot ho-
nom?»
»Han är bättre än alla andra, tror jag,» svarade
hon sakta, »men ändå . . .?»
Hennes ögon mötte hans, och hastigt som blix-
ten böjde han sig ned och tryckte en kyss på hen-
nes läppar.
»Såg Hugo det?» frågade hon sig sedan oupp-
hörligt.
Han hade kommit i detsamma och lämnade dem
ej, men det låg något frånvarande, tankspridt öfver
hans väsen och ett synbart bemödande i hans försök
att tala otvunget som alltid.
Han följde henne ända upp till hennes dörr, och
när han stod med hennes hand i sin, klappade hen-
nes hjärta af fruktan, att lian skulle anklaga eller
varna henne.
Hans »god natt» var lika vänligt som alltid, men
hon stod kvar med en känsla af att ha gjort något
ondt, som ej kunde botas.
Kammarjungfrun bodde i rummet bredvid hen-
nes eget, och när hon höll på att kläda af sig, tyckte ■
hon sig höra någon gråta därinne.
Snyftningarna blefvo allt häftigare och begäret
att trösta och hjälpa — som hos henne var mäktigare
än allt annat — tvang henne att öppna dörren och
gå in.
Ännu aldrig hade hon sett en sådan förtviflan.
Där låg Malin halfklädd med hufvudet i säng-
dynorna och kroppen skakande af konvulsivisk gråt.
Hvad var att säga eller göra?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
