Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
Det var efter jul!
Sara väntade hvarje stund, att Knut Stolpe skulle
låta höra af sig, och hvilken tid på dygnet det än
ringde på tamburklockan, hoppades hon, att det var
han.
Äfven fru Holm undrade samt gick omkring med
en viss oro, och Netten släppte allt hon hade i hän-
derna för att vara den första att öppna och få se
honom.
En dag frampå nyåret kom han. Fru Holm öpp-
nade själf, och Sara, som anade hvem det var, stod
darrande, gråtfärdig och på samma gång lycklig inne
i förmaket.
»Mitt namn är Stolpe,» presenterade han sig. »Jag
kommer för att. . . fröken Sara har kanske nämnt. »
»Var god och sitt ner.»
Fru Holms sätt var stelt och tillbakavisande, och
hennes forskande blickar tycktes vilja läsa ända till
djupet af hans själ. Aldrig hade han känt sig så
tafatt och. nedtryckt.
Sara och han utbytte en hastig blick.
»Du kan gå in till dig så länge, barn,» sade fru
Holm, »du har ju din öfversättning.»
Knut kunde ej låta bli att småle.
Äfven fru Holm drog på munnen. »Det är kanske
inte värdt du tar ihop med den just nu. Jag ropar
dig om ett ögonblick.»
»Jag kommer för att...» återtog han, sedan Sara
gått. »Er dotter har väl sagt att... . att vi älska
hvarandra.»
Det var honom svårt att få fram orden, ty de
forskande ögonen hängde fortfarande fast vid hans
ansikte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
