Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
»Ful!» afgjorde fru Holm, »men ett egendomligt
utseende. Präktiga ögon och uttycksfull mun.»
»Visste ni, att hon inte är mer än sjutton år?»
»Ja! »
»Ni, som är äldre, borde förstått, hur illa ni
handlade, då ni talade med ett sådant barn om kär-
lek — inte ett ord skulle ni sagt.»
»Fru Holm har ju själf varit ung.»
Hon satt och betraktade hans hvita, fruntimmers-
lika händer och grubblade på den motsättning af kraft
och vekhet, hvarom hans utseende vittnade.
»Ni skulle vändt er till mig först,» återtog hon.
»Gjorde fru Holms man så? Kan man résonnera
och betänka sig, är kärleken inte stor.»
Hans läppar skälfde af återhållen rörelse.
»Hur mycket äldre är ni än hon?»
»Fyra år.»
»Tjuguett således! Barn! Barn båda två!»
I detta ögonblick såg hon så god ut, att hela
hennes utseende förändrades. Det var, tyckte han,
som att få syn på ett ljus bakom en mörk förlåt.
»Får jag hoppas?» frågade han ödmjukt.
»Får?! Hur skall jag väl kunna hindra det?»
»livad tänker ni bli?» „
»Jurist.»
»Präst sade min dotter.»
»Jag tänkte det först.»
»Kom igen om några år.»
»När jag har något?» frågade han bittert.
»Nej — när ni är något — hvad det så skall
bli. Jag är inte den, som anser rikedomen nödvändig
för lyckan.»
»Få vi ringförlofva oss?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
