Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
att det låter otroligt. Jag kan tänka mig, att mor-
bror ...»
Hon hejdade sig tvärt.
Fru Holm knep ihop läpparna och tappade ånyo
en maska.
Utan ett ord räckte hon strumpan till Sara.
»Det är en sak jag önskar mer än allt annat,»
sade hon eftertryckligt, »och det är att råka min svä-
gerska. Stackare hon! Jaså, du säger, att det var ett
så dyrbart lif därute?»
»Helena var ledsen, då hon talade om det, hon
sade, att hon önskade, att hennes far aldrig varit med.
Det tog ett år från hennes framtid, minst, eller för-
störde den alldeles, påstod hon. Hon kom i helt an-
dra kretsar, intressen och förhållanden än hon tänkt,
och arbetet bief en bisak. Det är synd att säga, men
det är som om morbror inte utöfvade något godt in-
flytande på sin omgifning. Att han ville hemifrån
just då, förstår jag så väl — det var ju lättaste sät-
tet att komma ifrån alla obehag.»
Fru Holm svarade ej.
»Det var roligt, att du träffade Helena,» återtog
hon en stund senare. »Jag ser, att det lifvat upp dig.»
»Ja — och ...»
Det var henne omöjligt att tiga längre!
»Knut håller på att taga juris kandidaten, han
har läst så flitigt, att han icke har haft tid att skrifva,
och har vunnit så mycket i utseende och sätt,» sade
Helena. »Han har varit i Köpenhamn en vecka för
att hvila upp. Doktorn hade ordinerat det, och då
träffades de alla dagar. Hon var där för att se fru
Hennings och bröderna Poulsen; och allt hvad som
rör litteratur och konst intresserar också honom mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
