Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
än allt annat. Han är ju så begåfvadl Blir det ho-
nom möjligt, kommer han hit upp i vår.»
Sara var som förvandlad, och modern behöfde ej
längre fråga, om hon såg blek ut, ty hälsans rosor
spirade synbarligen på hennes kinder. Hennes gång
var spänstig och lätt, och oftast gnolade hon på nå-
gon munter melodi.
Fru Holm satt blid och vänlig i skolsalen och
slösade med beröm, och Netten var höflig och före-
kommande, hur brådt hon än hade.
Dagen för Helenas debut hade kommit, Sara hade
fått två biljetter, och fru Holm, som ej varit på tea-
tern på många år, skulle dit för brorsdotterns skull.
Det var i april och ljusa kvällar redan. Utan-
för Dramatiska teatern rådde lif och trängsel, bebå-
dande fullt hus och »något som drog».
Fru Holm var nervös och yr af att vara bland
så mycket folk, Sara lycklig och förväntningsfull.
»Jag förstår ej, hur Helena kan ha mod att träda
fram inför en sådan publik,» sade fru Holm, sedan
de tagit plats nere på amfiteatern.
Folk strömmade fortfarande in från skilda håll,
och den vanliga premièrpubliken af litteratörer, tid-
ningsmän, konstälskare och estetiskt anlagda eller ny-
fikna människor hade infunnit sig, så långt utrymmet
medgaf.
Pratet steg uppåt som ett obestämdt sorl, i hvil-
ket orden drunknade, medan kikare efter kikare höj-
des på upptäcktsfärd efter bekanta ansikten samt häls-
ningar och leenden utbyttes.
Järnridån hade visat, att den fanns, uvertyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
