Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spelats af den lilla amatörorkestern och ridån gick
upp.
Den unga debutanten var föremål för mer än
vanlig nyfikenhet, ty hon hade låtit tala om sig.
Det var bekant, att hon var af familj och rik,
att det var mot föräldrarnes vilja hon gått in vid tea-
tern, samt att hon var mycket vacker.
Ryktet sade äfven, att hennes sceniska begåfning
väckt uppseende i Köpenhamn, där hon uppträdt i
större kretsar med deklamationsnummer och mono-
loger, samt att Dramatiska teaterns direktör och andra
kompetente domare sagt, att hon kunde blifva en
stjärna af rang, om det visade sig, att hon ägde energi
och arbetsförmåga.
En och annan visste också, att hon lefvat ett
gladt, något fritt lif i Paris, och att »karlarne voro lik-
som tokiga» i henne.
Ridån gick upp och visade det trånga norska
fjordlandskapet och den täcka idyllen — villan med
sin folkuppfyllda veranda samt trädgården med blom-
mande fruktträd, gångar och blomsterrabatter.
Från bersån midtemot tonade den käcka, lifs-
kraftiga ungdomssången, anförd af Falk.
Det var stämning i detta!
Nere vid strandbrädden satt Svanhild med ryggen
åt publiken, och dock var det henne ensam man såg.
Alla visste, att hon skulle blifva hufvudpersonen, och
alla väntade på hennes första ord.
»Godt, så skall jag bedja för er om ett sådant
öde. Men när det kommer — bär det som en man.»
Kikarne vorö lyftade och alla nerver spända. Hon
var vid första påseendet icke så vacker, som man vän-
tat, samt en smula osäker och tafatt i rörelserna, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
