Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Du har lockat honom ifrån mig!»
»Det behöfde jag inte, du känner inte Knut.»
Att hon kallade honom vid hans förnamn träffade
Sara som ett slag.
»Han är inte ämnad att pluggläsa vid en aka-
demi,» fortsatte Helena,» därtill är han alldeles för
begåfvad. Det raka, regelrätta är inte för honom.»
»Och i de där åsikterna har du uppmuntrat honom.»
»Inte heller det behöfde jag. Skogsfåglar duga
ej för buren. I det fallet likna vi hvarandra.»
»Hur går det med hans examen?» frågade Sara
ångestfullt.
»Den tänker han ej på. Har du aldrig hört, att
hans innersta längtan är att tala till människohjärtan
och böja dem efter sin vilja. Det kan prästen och
juristen också, till någon del, men skådespelaren mer
än alla andra.»
»Åh! Jag förstår, det är du, som kommit honom
på den tanken!»
»Ofrivilligt! Du borde sett, att han sökte mitt
sällskap lika mycket som ditt nere på Högsjö — och
hvad tror du vi talade om annat än teatern? Han
var den ende, som förstod mig.»
»Tänkte du aldrig på, att du kunde locka honom
från hans bana?»
»Du känner inte mig heller,» svarade Helena med
ett egendomligt leende. »Gjorde du det, skulle du
veta, att jag inte är af dem, som tänka på andra.
Vårt sammanträffande i Köpenhamn afgjorde saken,»
fortsatte hon. »Teatern har i alla tider haft större
lockelse än något annat för begåfvade, unga männi-
skor. De största skalderna ha skrifvit för den, be-
släktade andar ha tolkat deras verk och...»
»Fåfänga unga kvinnor, som vilja exponera sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
