Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
skönhet, ha äfven slagit in på den vägen,» inföll Sara
med flammande ögon.
»Det är nog troligt — det har varit deras ensak.
Jag tar det inte åt mig.»
Helena talade lika lugnt som förut, men hade
blifvit en nyans blekare.
»Och det var för din debut han kom upp?»
»Det var en öfverenskommelse, sedan lång tid
tillbaka, att hvar den ägde rum, skulle han deltaga i
framgång eller nederlag.»
Det var som hade denna sista underrättelse mil-
drat den bitterhet Sara kände.
Hon stod med en brännande fråga på läpparna,
som stoltheten förbjöd henne att komma fram med.
»Jo, han talade ofta om dig,» sade Helena, gis-
sande sig till hennes tankar, » men han ansåg det bäst,
att ni ej träffades. Hans förhoppning var, att du al-
drig skulle behöfva veta, att han varit här!»
Sara rodnade af vrede.
»Trodde han då, att jag skulle hålla honom fäst
emot hans vilja? Att en människa kan ändra tycke,
förstår jag, men hur någon kan vara feg nog nog att
ej erkänna det, är mig ofattligt.»
»Han tänkte skrifva.»
»Det borde han ha gjort förr.» ’
»Du skall inte tro, att han är lycklig, han heller.
Jag har aldrig sett någon människa mera upprifven
och oense med sig själf. Hade det inte varit af grann-
lagenhet mot dig, hade han stannat häruppe och gått
in i elevskolan eller tagit privatlektioner i deklama-
tion och plastik. Att resa ut har han ej råd till.»
»Skrifva ni till hvarandra,» frågade Sara.
»Emellanåt.»
»Hälsa honom då och säg, att på mig behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
