Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
111
det hon lyddes efter den kända, kraftiga ringningen
på tamburklockan.
»Kanske hon träffat doktorn, de talade ju om att
gå på en föreläsning tillsammans,» afbröt Netten sig
midt i den intressantaste historien om en karl, som
stuckit en annan med knif.
»Det var först om lördag,» svarade fru Holm, »och
icke var det afgjordt heller, jag tror inte hon var
mycket hågad.»
»Det är inte svårt se, att han är kär i henne,
det vore något annat än den andre. Jag vill väl hop-
pas hon tar sitt förnuft till fånga.»
Netten hade uttalat fru Holms innersta tanke,
men hon ville ej medgifva det.
»Människan spår och Gud rår,» sade hon blott.
Klockan half tio kom Sara.
Modern hörde på andhämtningen, att hon gått
fort, ocli när hon strök hennes kind, var den brän-
nande, på samma gång kölden strömmade ut från
kläderna.
Det var med hörsel och känsel fru Holm nu upp-
fattade det mesta af hvad som tilldrog sig omkring
henne, och så skärpta hade dessa sinnen blifvit, att
hon nästan aldrig tog miste.
Sara var starkt upprörd, hon förstod det genast.
»Du kommer sent?»
»Klockan kan väl inte vara så mycket.»
»Öfver half tio.»
»Det är väl inte möjligt.»
När hon kom in, sjönk hon ner i en stol.
»Är du trött?»
»Mer än jag visste.»
Netten, som kom in med tekannan, gaf henne
oförmärkt en lång blick. Något hade händt, det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
