Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
e.l alt misstaga sig på, så upphettad och underlig som
hon såg ut med glänsande ögon och blossande kinder.
»Jag hade en liten korg drufvor åt mamma,» sade
hon liksom uppvaknande. »Jag vet inte, hvar jag
ställde den, kanske ha de blifvit dåliga af att bäras
så länge.»
Efter något letande återfanns korgen ute på ved-
låren i tamburen tillika med hennes hatt och hand-
skar.
I Netteus lilla kammare var det redan mörkt
och tyst; men inne i den upplysta matsalen satt fru
Holm kvar i sin gungstol, försjunken i tankar, me-
dan Sara gick fram och åter på golfvet.
Plötsligt stannade hon.
»Det är så godt mamma får veta det Jag har
träffat Knut.»
Fru Holm hade svårt att dölja, hur obehagligt
öfverraskad hon blef, men Sara såg ingenting af det,
som omgaf henne.
»Det var i Humlegården, då jag skulle gå hem.
Han kom rakt emot mig, och vi stannade båda.»
Hon stod midt på golfvet med något frånvarande
i blicken, som såge hon honom ännu en gång komma
emot sig.
»Sedan ha vi varit ute och gått tillsammans.»
»Hela tiden?»
»Ja! Men jag vet inte hvar — det är som en
dröm. »
Det var henne en njutning att i tankarna ge-
nomgå detta möte, och det var lika mycket för sig
själf som modern hon berättade.
»Jag minns, att människor gledo förbi som skug-
gor, och att det ibland var tyst och folktomt, Vin-
den bet i kinderna och svalkade så skönt. Här och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
