Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
just af fruktan för att möta henne tänkte han göra
uppehållet i Stockholm så kort som möjligt.
Att dölja sig i en landsortsstad, gifva informa-
tioner, skrifva rent, kanske någon tidningsartikel då
och då, var hans blygsamma framtidsmål. Sitt lif
ansåg han hopplöst förfeiadt.
När Sara kom emot honom, högväxt, smärt och
ungdomligt kraftfull, stannade han som inför en up-
penbarelse.
Det smutsiga, lumpna, som fängslat tankar och
sinne, föll bort, och han kände med ens, att hon ågde
en så djup, varaktig plats i hans hjärta, att intet
kunde rycka henne därifrån.
Hennes blotta närvaro framkallade det goda inom
honom, och hvad han sade henne under den långa
vandringen var summan af det bästa, som någonsin
rört sig i hans inre.
Hennes snart sagdt enda tanke var att skaffa
honom arbete, ty att han skulle stanna i Stockholm
var gifvet.
På hennes rekommendation fick han några elever
och genom Hugo en del renskrifning.
Dennes praktik ökades plötsligen i så betydande
grad, att den, enligt hans utsago, upptog all hans tid,
hvarför aftonbesöken hos fru Holm måste upphöra.
Om förmiddagarna, då hon var ensam, gjorde
han henne nästan alltid ett »sjukbesök,» som han kal-
lade det.
En sanning var ock, att det bästa läkemedlet för
hennes bekymrade sinne var den uppmuntran och
tröst han kunde gifva.
Om sina egna känslor talade han aldrig.
Knut hade intagit hans plats i det lilla förmaket,
och när modern hörde dottern tala med en stämma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
