Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
som i hvarje tonfall röjde hoppfullhet och glädje, bör-
jade hon själf se framtiden i ljusare färger.
Först kom Knut hvarje afton och stundom om
middagarna. Sara, som visste, hur litet han hade att
lefva af, skulle helst tagit honom i. huset helt och
hållet med ens.
Stundom fördröjde ha.n sig eller uteblef alldeles,
och fru Holm, som ej såg Saras oro, kände dock
hvarje skiftning däraf samt genomskådade fullkom-
ligt hennes försök att prata gladt och obesväradt, me-
dan tankarna voro långt borta och örat ängsligt lyss-
nade efter ringklockans ljud.
Vanligen träffade hon honom på vägen till någon
lektion, men hans besök blefvo allt sällsyntare.
Som ursäkt förebar han än ett, än ett annat, of-
tast renskrifningen.
En kväll hade han druckit.
Sara mötte honom i tamburen och såg det ögon-
blickligen.
»Jag går ut på en stund, mamma,» ropade hon
i salsdörren.
Kappan och hatten voro redan på, handskarna
och muffen grep hon i förbifarten.
Han envisades att få hälsa på fru Holm, som
han eljes undvek; men Sara hade ingen annan tanke
än att få honom bort, ut på ödsliga gator, där hon
gick med honom, tills han blef nästan nykter, medan
hennes hjärta sved af vrede, medlidande och smärta.
»Hur kan du ha hjärta att bedröfva mig så!»
upprepade hon gång på gång, irriterad af hans me-
ningslösa prat.
Slutligen fick han mera makt med orden. »Jag
kan inte lefva som nu,» sade han bittert, »utan in-
tresse och mål, endast för dagen och som på nåder.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
