Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
»Hvad skall han nu bli?» Fru Holm kände själf
det sårande i tonfall och ord.
»Det får framtiden visa,» svarade Sara stilla, och
modem kände det som en lisa, att hon ej låtit såra
sig.
»Mamma tar inte hans begåfning med i räknin-
gen,» fortsatte hon, »i den ligger ett kapital. Jag
är före honom nu, men han skall hinna fatt och gå
om mig, det är min tro.»
Hennes tanke hängde upp sig på detta sista ord.
»Tro,» sade hon för sig själf, »det har jag för
oss båda. »
Några dagar senare kom Hugo upp på ett af sina
■ vanliga förmiddagsbesök.
Fru Holm satt i skolsalen på fönsterpallen, som
hon gärna gjorde om förmiddagarne, då solen sken.
I fönstret stodo några välskötta, blommande kruk-
växter, och öfver henne sjöng ett par kanariefoglar
i sin bur.
Netten hade skaffat dem, då matmodern klagat
öfver, att tystnaden blef dubbelt tung och tryckande
genom det ständiga mörkret.
»Här sitter jag i min trädgård,» sade hon med
ett förnöjdt leende, då Hugo kom in.
»Vore jag nu målare, skulle jag göra en taña af
det här, och den som vore vacker till,» svarade han
lekfullt.
Hon tyckte om hans kraftiga, klangfulla stämma,
och när hon hörde honom tala, kom det öfver henne
en längtan att också se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
