Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
Ofrivilligt lyfte hon ögonen och sänkte dem åter
med en suck.
»Har faster hört, att pappa kommer upp till
riksdagen?» frågade han, i det han satte sig.
»Nej !»
Hennes hjärta slog af glädje, men med detsamma
erinrade hon sig, att hon ej skulle kunna se honom
heller. Det var dock allt för bittert!
»Faster är nedslagen i dag?» återtog han.
»Som alla dar.»
Kanske var det bäst, att hon ej kunde se hans
smärtsamt förvridna ansikte.
»Det skall faster inte vara,» svarade han upp-
muntrande.
»Sara är inte den, som ändrar åsikt,» sade hon
sorgset.
»Det vet jag. Det är heller ingenting annat att
göra än att söka skaffa Knut sysselsättning, och det
tror jag mig om att kunna.»
»Du?»
»En läkare kommer i beröring med alla sorters
människor och kan inverka på dem också,» sade han
tankfullt.
»Du arbetar således för partiet.»
»Jag vet, att faster anar hvad jag känner,» sva-
rade han med ansträngning, »men låt oss hvarken
tänka på eller tala därom, utan rådgöra med hvar-
andra, som vore jag den son jag hoppats blifva.»
»Du vet inte, hur mycket jag önskat det,» afbröt
fru Holm.
»Jo! Det har jag förstått — men låt oss nu en-
dast tänka på henne. Jag ville ingenting göra utan
fasters samtycke; men jag har löfte om en plats för
Knut på en tidningsbyrå. Jag tror inte något passar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
