Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
från lektionerna, tog hon mod till sig och gick raskt
in genom den lilla grinden i porthvalfvet vid Dra-
matiska teatern.
»Är direktören inne?» frågade hon i portvaktar-
rummet.
»Jag tror det,» blef svaret.
Hon trefvade sig, obekant med lokalen, in genom
en dörr till vänster, stapplade i halfmörkret upp ännu
ett par trappsteg och genom en annan dörr samt stod
inne på scenen.
Repetitionen var slut, och hon var glad däröfver,
ty hon hade mest af allt fruktat nyfikna blickar.
Vid ett litet bord uppåt fonden, där dagern föll
in, satt en täck, ung flicka och sydde på en tyllmössa
till aftonens föreställning, men steg genast upp och
erbjöd sig att taga reda på den hon sökte.
Sara var ensam. Hon hörde buller och mum-
mel af röster inne i kulisserna; men scenen stod tom,
och framför henne låg salongen i mörker.
Hur skulle det vara att tala härifrån, att stiga
fram, när hvarje plats var upptagen, och gå så helt
upp i den diktade personligheten, att man glömde sig
själf — och på samma gång gaf sig själf med hvarje
fiber.
Det kom öfver henne en åtrå att höra sin egen
röst, och hon knöt ofrivilligt händerna för att be-
tvinga lusten att tala.
Hon tänkte på Helena och förstod henne, och
som aldrig förr fattade hon också Knuts brinnande
längtan att tala till människorna och böja dem un-
der sitt välde.
Var det ärelystnad, fåfänga eller en ädlare be-
vekelsegrund? Och skulle han lyckas?
För att kunna det måste han ju vara något mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
